CH's Notiser

  Session 9: Resan till ön GM: CH Medverkande Karaktärer: Muralia, Shadow, Roland, Aki (Beskåda ty det är JAG, FÖRFATTAREN! som agerar skrivbent kring vad som skett i detta sketna ställe vi kallar "den nya världen". Tack vare en simpel redogörelse, så kommer jag att återberätta och poängtera den framtida skrift ni kommer att läsa. Så luta er tillbaka och hör hur våra "hjältar" seglade till ön Sekolath's språng och gjorde ... tja... ni får se....)  En tidig dag i den kuststaden där våra hjältar, och deras gille är belagt. Avbröts morgonens lugn utav högljudda protester och argumentationen från den byggnad våra hjältar kallar Guild Hall. Samtliga medlemmar var samlade för att ta del av den ekonomiska situationen och allmäntillstånd i denna organisation. Dock hade mötets fokus snabbt förflyttats till en argumentation om hurvida Författaren ("Den störste hjälten av dem alla!") skulle bli den officiella ledaren av gruppen. Resultatet av denna förfrågan, el...

  Låt denna dagen(2/10-21) gå till minne där vi förlorade "Bob, som är boB baklänges". Älskad Locathah, känd för att vakta ön Sekolahs Språng. Åt den mästare som är för oss okänd. Bob blev brutalt mördad av en okänd förrövare. Och inte ens hans äldkade fez hatt sparades ett grymt öde. Bobs fru, "Anna som är annA" baklänges sörjer honom djupt. Och krigsherren R'ach säger att hämnden kommer att bli grov!

  (Karta över "Det nya landet" - Alpha 1.4) Session 1: Tabaxin i Gråsten  GM: Christoffer Tabaxi scouten Shadow ( Shadow in the wind) befinner sig i arkstaden Gråsten, lång ifrån sitt hem. Väl här blir han kontaktat av det magiska kollektivet i staden. Där deras representant Mort Gundash, ber Shadow att undersöka rykten om en lokal krigsherre som skall ha en bas i hamnen. Shadow tar sig ann uppdraget och rekryterar en medhjälpare i form av mörker alven Dowisha. Tillsammans infiltrerar de byggnaden nere i hamnen. Och upptäcker där hur krigsherren Kaska, en varelse av "hajfot" rasen. Smider planer att få arkstaden på fall. Shadow och Dowisha bränner ner byggnaden, och flyr igenom kloakerna. Under flykten får de bekämpa svamp folk och zombier. Innan de återvänder till ytan, och får sin belöning. Under sin resa finner även Shadow en skadad pseudodragon, vilken han adopterar och börjar hjälpa till läkning. NOTISER: Shadow fångar en pseudodragon. Dowisha intoduceras.  Ses...

  ”Vampyren” Har ni slagits mot vampyrer någon gång? De är ettriga varelser, snabba, slår hårt, och de biter nästan lika hårt som en haj! Jag och Chardos hade åtagit oss ett uppdrag; "Döda den lokala överherren innan dennes horder gick ut för att skörda nya offer" Inga problem, så vi reste till dennes lya. Knallade in, slaktade en hel drös med odöda och levande följeslagare. Ghouls, zombier, skelett, ett ruttet-troll, spöken. Allt mellan himmel och jord! Så kom vi in till tronrummet, och mycket riktigt satt höjdaren där, lite lagom självbelåten. Och funderade över ”Hur smakar fiskblod egentligen?” Efter den kommentaren så beordrade jag Chardos att lämna nöten till mig. Herren hade ett par vampyr-trälar som sprang emot oss likt hundar för en jägare. De var ingen match för min son, som med en yxa i vadera näve klöv lemmar och huvuden likt en dans, och skrattade gott under tiden. Själv gick jag i fight med herren själv, som likt en duellant började fäktas med mig. Vi testa...

  "Striden mellan hav och land, himmel och jord höll på att förgöra vår värld. Endast när gudarna ingrep fick den chans att läka och folket att vila. För stunden ..." Historien kring världen är höjd i dunkel och legend, men igenom hörsägner och nerskrivna volymer har de lärda av Gråstens stad utläst följande; I början fanns det ingenting, varken himmel eller jord, folk eller djur. Och så var det, fram till det att en gudomlig varelse anlände till tomheten. Denna varelse var Den Grå Herren. Den grå herren var en skapelse av liv och död, ljus och mörker. Denne herre greppade sin himmelska penna och skapade med text och ord ”Conexus Ager, eller det ”oskrivna bladet” som det heter på vanligt språk. Vid sin sida hade denna mindre herrar, eller gudar som de dödliga väljer att kalla dem. Deras namn är många, men några av dem inkluderade ”Lorden av hajar”, ”Brutalus” fader av Croth, den ”Åttaarmade skaparen”, ”Mörker-ormen” och dennes bror ”Ignis” ur-draken. Den grå herren skrev ...

"Beskåda, det är JAG, FÖRFATTAREN!" (Puttar undan en halfling) Släpp fram mig!"   Mannen som kallar sig för "Författaren" är en (förmodad) halv-alv som stryker omkring i städer i jakt på kunskap och ära. Det är en väldigt excentrisk person, som med gott självförtroende säger sig kunna skapa de mest fantastiska konstverken, eller dräpa de hemskaste monster. Han upplevs som 50% ärorik hjälte, och 50% pantominsk skurk i sitt tillvägagångsätt, och är extremt självisk! Författaren ses ofta i en långrock vars färg, lik resten av hans klädsel är i diverse gråa och neutrala färgkombinationer. Plaggen han bär är i mycket gott skick, vilket tyder på stöld, eller nobel/rik bakgrund. Han bär även en ryggsäck fylld med förnödenheter och en massa papper och extra pennor till sitt skissande. Författaren har även en Mandolin, vilken han inte kan spela, utan visslar fram toner under sina uppföranden. Dock har denna mandolin i hans äventyr mest fått agera tillhygge när han b...

  ”Oj, vad solen skiner starkt. Så synd att man inte har en HATT!!” Vårt humör var dysters och spänt när vår eka lade till vid stranden till skatt ön. Under färden över tog jag till hantverk för att skapa mig en ny kaptenshatt av papper. Då en viss person(Raphtalia) kastat min förra i sjön! Mina medresenärer gick före och hackade undan djungels vegetation, medan jag med mitt briljanta orienterande ledde oss över ön, i stark färd mot vårt mål; ruinen i mitten av ön. Efter att ha rest in en bit på ön blev mitt sällskap attackerat av ”Ö-talare”, ett sedan tidigare oupptäckt folk som hade en likhet av de nordliga Neandertalarna. Men betydligt mer brutala och blodtörstiga! Jag samlade mod och drog min klinga, men mina allierade hade en annan plan och flydde från den annalkande horden…. PÅ grund av denna dårskap blev alla i sällskapet tillfångatagna av Ö-talarna, förutom Fenrir Grårygg som lyckades att gömma sig ibland ett par närliggande buskar. Som fångar blev vi bundna och drogad...

Så där var jag i denna vackra kuststad, i full jakt på den där jävla Volmar(!) när jag sprang in i Raphtalia. Denna unga, men sorgliga kvinna. Som efter en noggrann undersökning tidigare av mig blivit diagoniserad av att ha "Tappat rösten" Självklart började hon följa efter mig, och jag tog henne vänligt under mitt beskydd. Vi fann Volmar, och denne förde med oss på ett stundande äventyr på det soliga havet. Under vår färd så lärde jag känna min nästa sidekick, en vargman vid namn Fenrir Grårygg. En vargman som jag matade med exklusivt kött och insåg kunde vara bra på att simma. Då han simpelt är en enda stor hund, och kan därav hundsimma(Ingen rasism intended!) Efter det? ah, inget särskilt förrutom ett PIRAT ANFALL!! Raphtalia blev stum(hö-hö) av fruktan, och Fenrir gömde sig av skräck. De andra besättningsmedlemmarna fruktade och grät medan piraterna ropade ut sina hot. Här behövdes det en hjälte...... Så jag steg fram! och inledde hårda förhandlingar med piraterna, och ly...

Så där var jag utlämnat åt mitt öde efter att mina svurna fiender slagit sig ihop emot mig! efter en kort övernattning i Mjölby, tog jag hjälp av mjölaren Sam för att ta mig från Skogsby'n igenom Snårskogen, som för övrigt var VÄLDIGT lik Spårskogen(TM CH) och vidare till kuststaden. I sällskapet var även Sam's dräng Leffe. Som var en skitstövel i början, men senare visade det sig att han var helt o.k. Vi stred emot ett gäng rövare, vilka var en lätt match för en hjälte som MIG. Jag däckade en med en pil och en annan med att slag av min mandolin. Den sista blev nersprungen av Sam's häst. Efter en flykt från knektar i Skogsby, så tog vi oss till kuststaden, och där skildes våra vägar åt. Jag tog in på värdshuset Svarta Rosen, och bevittnade ett mord vid latrinen. En eländigare plats att bli mördad på får man leta efter. Som den briljanta detektiv jag är, så löste jag självklart detta mord genom en vass slutledningsförmåga och förhör. (Spoiler: Det var den perversa lykttändar...