D&D 5th Session 9

 

Session 9: Resan till ön
GM: CH
Medverkande Karaktärer: Muralia, Shadow, Roland, Aki


(Beskåda ty det är JAG, FÖRFATTAREN! som agerar skrivbent kring vad som skett i detta sketna ställe vi kallar "den nya världen". Tack vare en simpel redogörelse, så kommer jag att återberätta och poängtera den framtida skrift ni kommer att läsa. Så luta er tillbaka och hör hur våra "hjältar" seglade till ön Sekolath's språng och gjorde ... tja... ni får se....) 

En tidig dag i den kuststaden där våra hjältar, och deras gille är belagt. Avbröts morgonens lugn utav högljudda protester och argumentationen från den byggnad våra hjältar kallar Guild Hall.
Samtliga medlemmar var samlade för att ta del av den ekonomiska situationen och allmäntillstånd i denna organisation. Dock hade mötets fokus snabbt förflyttats till en argumentation om hurvida Författaren("Den störste hjälten av dem alla!") skulle bli den officiella ledaren av gruppen.

Resultatet av denna förfrågan, eller rättare sagt KRAV. Blev att Författaren lämnade gillet i vrede, och skallderade att de minsann inte sett det sista av FÖRFATTAREN!
Sedermera fastnade Författaren med sin rock i dörren, vilket förstörde hans uttågande(VILKET VAR PRECIS VAD JAG VILLE!!)

Gruppen lade inte så mycket vikt kring detta då de blev uppsökta av Chaloce av själs dränerar kulten.
Denne trogna kund av gillet hade åtagit sig en rådsroll i staden, och hade ett nytt uppdrag till dessa:
"Ta er ut till en närliggade ö. En dags seglats ifrån vår kuststad, och se vad som försigår där. Helst utan att ställa till bråk...." (Ställa till bråk är det enda dessa nötter kan... särskilt ROLAND!!)

Roland och Shadow var snabbt på språng ner mot hamnen. Åtföljda av ytterliggare två gruppmedlemmar. Högalven "Muralia", en sorceress av hårda bud. Med ett sinne för det fina i livet.(Jag tyckte hon hade fint hår, men annars verkade hon rätt grym) Samt Eladrin alven "Aki", en höstfödd alv med en försmak till alkemins hemligheter och långbågens stämma. (Att gå runt med höstfärger mitt i sommaren är bara såååå förra året) 

De båda alverna hade blivit inhyrda av rådet för att ge "ett annat perspektiv" än gillet. 
Så tillsammans uppsökte de en förhyrd båt (namngiven Akula) och dess kapten Volkia.

Ombord på båten tog sällskapets seglats fart, och våra hjältar spenderade sin tid att diskutera eventuell ersättning med Volkia. Muralia och Aki förföljdes av den enda skeppsmedlemmen utöver Volkia. En man med vassa detaljer, vid namn "Rowner". Denne man hade ett gott öga för damerna i sällskapet, och gjorde tydligt allt i sin makt för att förföra dem.

Muralia lyckades dock föra över Rowners uppmärksamhet till Aki. Vilket gav henne en chans att inspektera båten och kaptenens hytt. Väl där inne så fann hon en kista med parfym och lite guldmynt. Vilka "råkade" slinka ner i hennes väska.....(Inte alla alver är tjuvar. Bara de flesta)

Roland söp mestadels på däck, med den rom han inhandlat som sin proviant. Plus en flaska med "spirit baijiu", en spripdryck som sade kunna sätta sprätt i skallen på levande såväl som döda/odöda.
Flaskan med baijiu var i sig en gåva från den zombie kvinna K'cien-si som Roland träffade på under sitt tidigare äventyr i kuststadens hamn. (Personligen hade jag aldrig tagit emot något från en jiangshi, men Roland är rätt korkad så föga förvånande)

Shadow stod vakt och spanade mot de närliggande öarna, och på hans begäran stannade de till vid en av de mindre öarna. Då ett fastnaglat skellet vid ett träd hade väckt gruppens uppmärksamhet.
Ty på fingret glänste en ring, vilket fick det att vattnas i Muralia, likväl som Shadows mungipor.
De fyra ensamma träden omgivna av ett fällt lavendel blommor ,ingav ett smått udda intryck, men inga faror syntes till. (Shadow är bra på att se saker, men han upptäckte aldrig att jag seglade efter gänget i min egna båt. Allt tack vare mina enastående manövrar i segling. Och INTE att vinden gjorde att jag seglade sick sack en längre tid...)

En Mage hand från Shadow och ringen drogs av skelettet och landade i dennes hand.
Under tiden så hoppade Rowner i land och började plocka på sig ett par buketter till damerna ombord.
Dock vid sällskapets återvände insåg de att ett gäng förbannade dryards rest sig runt om på ön och kom emot dem. Volkia lade om skeppet och de började bege sig från platsen. Muralia och Shadow samlade kraft för att skicka iväg magiska attacker för att förbränna blomsterfolket.
Men den natur älskade eladrin Aki blev bestört vid denna tanke. Och drog ner Shadow hand, just som denne avlossade en eldboll. Luckligtvis landade attacken i sjön, så sällskapet och dess båt överlevde....
(Awww, jag hade velat se båten i lågor....)

Kvällen inföll och sällskapet vilade, med Muralia och Roland under däck. Aki samt Shadow i masten på båten. (Att sova i masten är bland det fånigaste jag hört, vem gör ens så!?) En bit efter midnatt stördes Shadow och Aki's somn utav att Rowner gick upp på däck. Sjömannen sträckte ut sig och visade sedan sin sanna skepnad som en were-raven! Han hade siktet inställt på Aki, och försökte övertala denne att bli som honom. En mörk flygare av sällan skådad grad. Aki besvarade att Rowner kunde dra åt helsiket och avlossade sedan ett antal pilar i kråkan. (Korkat, jag hade gärna blivit en wereraven, om jag inte redan var perfekt) Shadow agerade i sin tur från kråknästet(hehe, Rowner skulle frågat Tabaxin istället) och assisterade Aki.

Striden väckte upp Muralia som beskådade striden från avstånd, utan någon tanke att assistera dem som hon tvingats gruppera sig med.... Roland där emot knallade upp i sitt bakfulla essé och i vrede plockade han upp en låda som han skulle kasta på "kråk-jävlen". Tyvärr gick bottnen sönder och allt rasade ut och träffade honom i huvudet(Hahahahah, det hade jag velat se!).
Rowner försökte fly, för att besöka Aki en annan dag. Men gruppen tog detta som ett grovt hot, och det var precis att de lyckades döda Rowner i sin flykt. Wereraven dök ner i det mörka havet, och sågs inte mer.(Ingen heder i dessa "hjältar" det säger jag er!)

Morgonen därpå annlände följeslaget vid ön "Sekolaths Språng".
En ö med tydliga ruiner av vad som en gång skulle kunna varit en utpost eller hamn för en armé.
Docj nu var ön endast en skugga av sitt forna jag, då en orkan eller annan kraft av naturen lämnat endast en fallfärdig hamn och ett tempel uppe på en klippa stående.
(Jag kan intyga att ön var inget vidare att se på.... dessutom luktade det sur fisk överallt!!)

På fin färd in i hamnen fann vårat sällskap två skepp ankrade på varsin sida. En med de tydliga sigillet av själs dränerar kulten, och på den andra ett okänt tecken. Men full med krigare och besättningsmän av rasen Yuan-ti. Ormfolket av detta land, lika mystiska som svåra att tala med. Om Shadows tabaxi folk iaktog dig från skyddet av trädkronor, låg Yaun-ti i din skugga och väntade. (Dessutom drar de ut på Sssssssss H-E-L-A tiden!)

Shadow kände till ormfolket som delade hans land, men kunde inte gissa vad detta sällskap gjorde på ön. Medan Muralia med sina kontakter i den undre världen, och hemliga egenskaper sträckte ut sitt sinne och greppade ett namn ur ormfolket: "Aquees, den som står i mitten". 
Detta namn väckte gruppens nyfikenhet, särskilt Shadow som kommit i kontakt med detta namn tidigare i en dröm. Gruppen delade upp sig, och begav sig för att besöka de båda gruppernas camp.
Allt medan Volkia höll ställningarna på sin båt. (Den som skrev det här måste hitta på, för vem vet vad en annan person tänker. Helt jäkla galet!)

Roland och Shadow besökte det vänstra campet där själs dränerarna höll till. På väg in så möttes de av diverse zombier som skrotade runt. Många utav dem klädda likt dem som följt K'cien-si.... I mitten blev de bemötta av en blek kvinna, men ett kargt huvud och lång tofs som vilade ner för hennes axlar. Denne introduserades som Ti'vekk, en Gensai och tjänare av Grochnat och dennes kult. (Gensai är elemental bundna människor för er outbildade läsare) De båda hjältarna lyckades tala in sig ibland kultmedlemmarna, som berättade att de var här för att ta det som Yuan-ti letade efter. De visste inte vad det var, eller varför deras mästare villa ha det. Men nog skulle de fixa det!

Roland & Shadow tackade för besöket, och kastade en schaffsig illusion av att lämna campet, innan de begav sig mot templet mitt på ön. Samtidigt så hade Muralia och Aki ett samtal med bossen över Yuan-ti expeditionen. En "mörker kallare" vid namn Stheno (Mörker kallare = ormkropp, kvinnlig överkropp) Denne berättade hur expeditionen kommit hit för att hitta ett artifakt åt den så kallade "Aquees". Ingen viste riktigt vad detta artifakt var, men de  skulle belöna den som hjälpte dem rikligt(Rikligt dåligt om jag får gissa...)

Efter att ha samlat information ur de båda lägren, så möttes sällskapet upp vid foten av den stengång som ledde upp mot den enda byggnaden på ön. Sällskapet utbytte information med varandra, och började fundera på sitt nästa drag.

Dock avbröts deras funderande av att en Locathah kom gående och plockade bland det skräp denne fann. Sällskapet omringade den lilla fiskvarelsen, och började förhöra denne.
Locathahen talade om att han hette "Bob, som är boB baklänges", och var en krönikör som bodde på ön. Han hade en flickvän som hette  "Anna, som är annA baklänges", och älskade den lilla röda hatt han hade på sig. En gåva från öns tidigare herre.

Igenom Bob fick sällskapet reda på olika gångar som ledde till templet ovan dem, och om eventuella faror. Sedan efter att sällskapet börjat frukta att den lille Bob skulle kunna vara en spion, började Roland att hota denne. Och efter det utföra en långsam och extremt plågsam tortyr. Vad som skedde med stackars Bob vill jag inte gå in närmare på här. Men det var hemskt.....
(En äkta hjälte torterar inte folk. Döda dem kanske, hugga dem i ryggen, men tortera? Nah!)

Efter att dådet var klart dök ett spöke fram vid sällskapets sida, en spion åt Själs dränerarna. 
Denne bad Roland om att få lite spirit baijui, så denne kunde få glöma synen av vad som skett.
Roland skålade glatt med spöket, och efter detta försvann vålnaden(för stunden)

Medan Roland dödade den lilla locathahen så skymtade Muralia en kista stående i ett raserat vaktskjul. Girigheten övertog hennes sinnen och hon smög upp för att ta dess skatter i sin egna besittning. Oturligt nog visade sig kistan bara innehålla död, då det var en mimic.... (Jag hatar mimics, efter att jag mötte min första vågade jag knappt närma mig en ena möbel. Att besöka uthuset var ett helvete....)

Muralia fick en rejäl bit avtuggad ifrån sig, innan resten av hennes grupp sprang upp till hennes undsättning. Tillsammans dödade de besten och gav sig in i det övergivna templet. Där sällskapet undersökte de olika rummen och fann gamla skatter och verktyg. Med hjälp av en vattendränkt bok som Roland tagit från Bob's döda kropp, letade de sig vidare, allt eftersom de läste upp de få journal inskriptionerna som fortfarande var läsbara;

JOURNALENS läsbara utdrag:

1. Vår här rör sig från väst till öst, vi har gjort en utpost här. Finns goda resurser….
2. Jag har tagit hjälp lokala raser för att lättare få arbetskraft. Ett gäng Locathah för administrationen åt mig. Medan de lokala Sahuagin agerar som mina krigare och scouter. Jag har för få trupper med mig för att föra krig själv. Se de får agera generaller.
3. Likt tidvattnet måste vi röra på oss, jag har hört om en by lojal till Sekolah till öst som är under anfall. De förbannade sjöfolken skall bäva när jag får tag på dem!
4. Cerebel minnet vaktar av R’auch och dennes trupper. Artifaktet lär dra till sig uppmärksamhet… jag har även lämnat kvar ett par trinkets som kan komma till användning för dennes trupper i framtiden. Eller till det att jag återvänder.

//Kask- -(obegripligt/förstörd text)

Efter att ha rotat igenom templet kom de till ett rum som bestod av en enda stor pool med vatten. Mitt i den var en stengång byggd, och därpå var det en pedestal med en liten svart kista och ett svärd. Kunde detta vara artifakten som Yuan-ti talat om?

Shadow tog på sig sin magiska mössa som gav honom förmågan att andas under vatten, han kikade ner i poolen, och fann där mörker ... och ett stort gäng fiskfolk av Sahuagin släktet. Dessa blängde argt mot inkräktaren, och Shadow vinkade glatt till dem. Nu var tiden knapp!

Aki med hjälp av sin bryggd förminskade sig, och hade Roland hysta henne mot rummets mitt. Där plockade hon upp kistan och svärdet, och började spring mot sällskapet och utgången. Under tiden framkallade Muralia frost, och med en lätt beröring så frös poolens vatten tid is. Sällskapet hade skatterna, och hade även tjänat lite tid.

Tid var något som sällskapet behövde, ty vålnaden de mött innan hade rapporterat till själs dränerarna och dessa belägrade nu templet. Vårt sällskap började retirera men fann då att Yuan-ti krigare hade klättrat upp från den andra sidan av templet och stormade nu från andra sidan. Våra hjältar var omringade.

Med lite tur och kvickt tänkande dök våra hjältar(sluta kalla dem det!) in i en sidopassage, och med hjälp av illusion magi dolde de sig, medan de började klättra ut igenom ett stort hål i templets tak. Utanför rummet drabbades Själs dränerarna och Yuan-ti samman, zombier klöste mot ormfolk, och dessa hackade med precition.

Efter att ha kommit ut på templets tak, började sällskapet att klättra ner på dess sida. Aki tog en annan av sina bryggder och fick igenom denna förmågan att sväva. Alkemisten tog sedan och spanade efter fiender, hon sprang på ett spöke, som snabbt dök ner för att ropa ut en varning till sina allierade. Men Aki såg även hur en bekant skepnad klättrade ner för de rep som Yuan-ti lämnat till pool-rummet. och där på pedestalen plockade skepnaden upp något från marken, och med en kvick teleportering så var denne borta.

Personen i fråga hade Aki sett innan de begav sig från gillets hall... det var Författaren.

Eftersom ni alla är nyfikna så avbryter jag texten här och ger min redogörelse på händelsen:

Efter att ha snappat upp om detta lilla uppdrag genom att lyssna till mitt forna gille utanför dess entré. Hade jag tagit befäl över en båt och seglat efter mina forna allierade. Igenom ur och skur färdades jag! målet satt på ön och de skatter som skulle kunna lura där....

Jag annlände ett tag efter att mina forna gille vänner gått i land. och lämnade över båten till min närmaste kompanjon (vem det är ska ni inte bry er om!!) innan jag med en teleport befann mig på den nord västa stranden. Väl där lyckades jag komma i kontakt med locathahen "Anna, som är annA baklänges", och igenom henne fick en introduktion av ön.

Jag begav mig till templet, och påbörjade en stadig klättring upp för templet. Vilken underlättades av att ett gäng Yuan-ti av någon anledning påbörjat en klättring själva. Jag behövde inte ens använda mitt egna rep, hah! Väl på toppen av templet och den lilla klippan det var beläget på såg jag igenom det trasiga taket hur Yuan-ti rusade ner i ett stort rum med en frusen vattenyta. Stridigheter utbröt, och jag hörde stål slåss mot stål. Jag var på väg att vända, när mina ögon fastnade på ett litet objekt nere på backen. 
Jag sken upp, ty vad det än var. Så visste jag att det var precis vad vi alla letade efter.

Jag klättrade ner och greppade det lilla objektet. Innan jag med ett knäpp teleporterades tillbaka till min båt. Väl på den bad jag min kompanjon att ta den snabbaste seglatsen till min bas.
Denne åkallade en luft elemental som gav rejäl vind i mitt segel, och vi var på väg.

Steg ett i min plan var klar!

Sällskapet sprang med sina erhållna skatter till Volkias båt, och hissade segel. Medan båten seglade sig ut ur hamnen så tog våra hjältar och avlossade kanonerna på själs dränerarnas skepp, vilket satte den i brand. Medan Muralia med hjälp av dödens hand drog till ett par lyktor på Yuan-ti's båt, vilket såg dess krut antända och båten gå upp i rök!

Glada i hågen seglade våra hjältar iväg från ön, med skatter , kunskap och ett par goda berättelser nu i sitt bagage. De funderade dock varför Författaren varit på ön (de kan de gott undra!) men oavsett vad, så kunde den citat "klantskallen" (HÖRRU!!) inte skapat något större hot mot världen.

Med sig på båten så hade de även locathahen Anna, som tagit skydd hosVolkia när hon funnit sin älskade man brutalt mördad. Roland tröstade henne, och lovade att "ta hand" om henne... resten av gruppen suckade oroväckande.

För att samnmanfatta  hemfärden relativt kort: 

På väg hem stödde sällskapet på en fiskare ute på en ö. Hos denne köpte våra hjältar diverse artifakt som fiskaren plockat upp ur havet. De passade även på att stjäla lite saker eftersom det är tydligen vad denna grupp gör...
Efter att de seglat ifrån fiskaren ö, så förvandlades dock alla deras inköp till sjögräs, sten, döda fiskar och annat skräp. Och det var tydligt att våra hjältar blivit lurade av en havshäxa. Muralia belev grovt förbannad, och vände på båten. För att sedan skjuta loss med kanoner, och kasta eld besvärjelser. Med vilka de brände ner häxans hus, hämnden var ljuv.

I den svarta lådan fann sällskapet ett par safirer, samt ett stort hål igenom vilken säkerligen fler dyrbarheter gått miste igenom. Shadow & Roland fick en att ta tillbaka till gillet. Medan Muralia och Aki tog den andre.
Aki försökte att mygla iväg de båda safirerna, men Roland upptäckte henne, och Muralia "råkade" sedan tappa den andre. Vilket gjorde att Aki gick lottlös när det gällde skatten. Mycket till dennes chagrin.

Väl tillbaka i staden gjorde gruppen en "springnota" från Volkia, och rapporterade sedan till rådet.
Dessa var inte särskilt glada att höra hur stridigheter uppkommit, oavsett vems fel det var. Men Chaloce intygade för att sällskapet gjort efter sitt eget bästa, och tack vare detta fick de sin belöning. Muralia passade på att ta till sig lite extra igenom en välformulerad övertalning.

Efter rådsmötet valde våra hjältar att skilja sig åt. Muralia och Aki blev inbjudna att gå med i gillet, och dessa skulle fundera på det. 

Våra hjältar gick åt olika håll, men när de sneglade över axlarna så såg de skymten av spöket som tidigare skuggat dem på ön. Spöket stirrade på dem i en närliggande gränd, innan denne gick upp i rök. Och lämnade då kvar frågan: varför skuggade denne fortfarande våra hjältar?