Världen Nedloda och dess ursprung

 

"Striden mellan hav och land, himmel och jord höll på att förgöra vår värld. Endast när gudarna ingrep fick den chans att läka och folket att vila. För stunden ..."

Historien kring världen är höjd i dunkel och legend, men igenom hörsägner och nerskrivna volymer har de lärda av Gråstens stad utläst följande;

I början fanns det ingenting, varken himmel eller jord, folk eller djur. Och så var det, fram till det att en gudomlig varelse anlände till tomheten. Denna varelse var Den Grå Herren.

Den grå herren var en skapelse av liv och död, ljus och mörker. Denne herre greppade sin himmelska penna och skapade med text och ord ”Conexus Ager, eller det ”oskrivna bladet” som det heter på vanligt språk.

Vid sin sida hade denna mindre herrar, eller gudar som de dödliga väljer att kalla dem.

Deras namn är många, men några av dem inkluderade ”Lorden av hajar”, ”Brutalus” fader av Croth, den ”Åttaarmade skaparen”, ”Mörker-ormen” och dennes bror ”Ignis” ur-draken.

Den grå herren skrev och skapade världen Conexus Ager, med landmassor, hav och öar.

Denne var likt många andra av hans verk sammanlänkade igenom Umbra, skugg-världen. Vars mörker var byggstenen för alla världar i Cosmos. När Conexus Ager var skriven, lämnade herren sin skapelse och lät gudarna vid hans sida fylla världen med sina avbilder och kreationer.

I det väldiga Sindariska havet föddes starka men bestialiska raser likt Hajfötterna, Bluckstrops, Mantas, Hummerons och Ålar. På landmassan Nedloda reste sig människor, alver, dvärgar och ogers, Croth med flera. Och i draklandet draconia sträckte de väldiga drakarna ut sina vingar och seglade ut i skyn.

När världen var skapad, valde gudarna att likt den grå herren att luta sig tillbaka och iaktta sin skapelse. Då och då assisterade de eller hörde sina folks böner. Men Conexus Ager’s raser var fria att skapa sina egna öden, och sina egna misstag…

En tid efter att skapelsen skett, när alla raser hade stakat ut sina egna områden föll mörka skuggor över havs och landraserna. Drakarna, dessa skräckinjagande varelser började jaga de andra raserna. Ty i denna unga värld var det rovdjuren som styrde och alla andra stod under dem.

Drakarna jagade, dödade och styrde över världen. Ty de var starkast och de var de enda som kunde hålla sig i skyn och var därför onåbara. Men allt eftersom tiden gick så blev drakarna lata och naiva i sin styrka. De hade inte räknat med att missnöje skapar hat, och hat skapar krig!

De andra raserna av Conexus Ager var inte stora och starka likt drakarna, men de var uppfinningsrika. De byggde vapen och krigsmaskiner och inom kort var kriget mellan himmel och jord igång.

Vad man kunnat utröna av fynd gjorda så tog alla sidor i kriget stora förluster.

Och ett storskaligt kappupprustningskrig inleddes. Landvarelserna använde krigsmaskiner, drakarna använde magisk eld. Landvarelserna lärde sig hantera magi de med, och besvarade med samma mynt. Drakarna förstörde sina fienders byar. Dessa byggde slott och fästningar.

Drakarna besvarade med att skapa ödlemännen. En under-ras av medhjälpare som kunde ta sig in och döda på platser där drakarna själva inte kunde nå…

Det finns ingen varelse utöver gudarna själva som kan berätta om denna brutala konflikt idag.

Men av ristningar att döma var det en förskräcklig period i världens historia. Och det första stora krigen av många som skulle berika världen.

Då det inte finns några havsdrakar kvar utöver ´djuriska halvvarelser som sjöormar och de blå sjöreptilerna. Så har man kunnat förmoda att hajfötterna och deras havslevande allierade utrotade alla drakar som kom i deras väg. De ”grodmän” som havsdrakarna skapade för att assistera och strida vid sin sida blev vilseledda utan sina mästare. Och förvandlades och degenererade till de primitiva bestar vi känner till idag.

Striderna på land förmodades ha varat längre, men då dvärgarna med sin uthållighet och uppfinnesrikedom lyckades ta över berg och slå sönder drakarnas nästen så blev snart även dessa besegrade. De landlevande däggdjuren som människor, dvärgar och alver reproducerade sig betydligt snabbare än drakar. Så de som överlevt drog stig tillbaka till sina nästen i norra Nedloda eller till kontinenten Draconia med sina ödlemän slavar.

Tiden gick och alla raser i Nedloda stakade ännu en gång ut sina territorium.

Länder och kungadömen reste sig och föll, tro och kulter kom och gick, likväl som krig.

Världen och dess raser blev aldrig mätta på konflikt, så det tog inte lång tid innan ogers stred mot människor, Croth plundrade alvernas kustbyar. Hajfötter jagade och regerade över de andra havsraserna likt det rovdjur de är, och döden fortsatte att frodas.

Drakarna stred inom sig med, då den länge regerande kungen K’obrah hade fallit längre och längre ned i hat och galenskap. Hans folk var trötta på krig och ville nu bara skapa och leva i fred. Men där resten av hans folk såg framgång, kreativitet såg kungen bara svaghet och likgiltighet. De hade REGERAT världen och det var drakarnas RÄTT att göra så! I sitt hat började kungen ett krig, där han och hans närmaste försökte rensa ut alla som sågs som svaga.

Drakarna hade aldrig stridigt sinns emellan sig tidigare, så detta var en fasa för många utav dem. Hopp kom dock då av en ren olyckshändelse de flyende drakarna fick kontakt med människor stammarna som rest till Draconia’s ö-land. Dessa behövde beskydd från de onda drakarna och även Croth rasen, som hade skapat ett land i södra delen av Draconia. Från vilken de for ut och plundrade de andra raserna.

Tillsammans stod drakar, människor och ödlemän sida vid sida på Draconia och slog tillbaka Croth och K’obrah’s styrkor. Många människor och drakar föll under denna konflikt, men det skapade även ett band emellan dem som var starkare än någon annan allians i världen.

Croth slogs tillbaka och fick bosätta sig i den karga öknen längst söderut på Draconia landmassa. Där de lever under svåra konditioner och med ett ständigt växande hat.

Drak-konungen fångades och bestraffades inte med död utan med att bli förtrollad.

Hans drakskepnad ryktes bort och kvar lämnades han som en svag och patetisk ödleman.

Han förvisades in i vildmarken och det tog decennier innan man hörde av K’obrah igen.

Denna gång under sitt nya namn, Snake*.

Människorna av Draconia, som de kallade draklandet i sin tunga slöt en långvarig fred med drakarna. Denna union knöts an med skapandet av de drakfödda.

Dessa varelser, till hälften människor och hälften drakar var beskyddare av världen.

De bosatte sig ibland människorna, och var evigt vaksamma mot de hot som lurade i den krigsärrade världen. De drakar som fortfarande var vid liv retirerade till gömda städer i bergen tillsammans med sina ödlemän. Där vilar de nu, och försöker sakta med säker bygga upp sitt folk igen.

Medan lugnet föll över Draconia så fortsatte kriget i Nedloda och Sindaria.

Gigantiska fästningar byggdes i världen för att kunna husera raserna och deras arméer.

Krigsherrar, kungar och kejsarinnor utbytte hot och snabba allianser för att stärka sina positioner, och lidandet var starkt i världen. Men det enda man kunde göra var att strida!

Det var ju trots allt våra grannar som hotade och förstörde vårt hem, som man sade…

Förändringen kom dock först i havet, där hajfötterna under ledning av en stark krigsherre** samlade resterande av raserna under ett enat imperium. 

På ön Korrall samlades en gigantisk här av krigare som sedan föll likt en våg emot Nedlodas kust. Människorna och de andra raserna var oförberedda på detta brutala angrepp. Och fick nu strida likt aldrig förr.

Den sindariska arméerna förstörde och förgjorde land efter land, och för varje seger blev de landlevande raserna allt mer pressade. Till sist tog dessa och lade ner sina delade åsikter och enades i en samlad arme; Nedlodas försvarare! Äntligen så kunde man stoppa Sindariernas framfart och ett stillestånd och plågsam nötning började.

Världen Conexus Ager hade nu börjat få nog, allt hat och krigande började ta ut sin rätt.

Det började smått, stormbyar samlades och kraftiga vindar rullade över länderna.

Snart började djuren dö och skördarna vissnade eller ruttnade.

Varelser blev sjuka och städer som stått sedan tidernas begynnelse började rasera.

Till sist blev magin själv korrumperad, och magiker som försökte kasta besvärjelser blev själva offer för dem. Allt medan helare och sjukvårdare blev med förfäran vittne till hur deras magi dödade istället för att hjälpa de skadade.

Världens slut var annalkande, och döden regerade i världen.

Allt hopp var ute, och det var endast när hela världens folk skrek ut till skyn efter hjälp som deras böner hördes.

Den grå herren var tillbaka, och denna tog ömkan över folket.

Herren samlade därför ihop dem som ännu levde och placerade dem i de största av fästningarna, dessa arker huserade och skyddade folket medan herren använde ord och text för att restorera världen och hela den.

Folket jublade, men den grå herren bad dem att ta i akt och lära sig av sina misstag.

Världen var ännu inte redo för dem att återvända, utan behövde tid att läka färdigt.

Därför försatte den grå herren världens folk i en djup sömn, som endast skulle upphöra när världen var redo att ta emot dem igen.

Och det är där som din resa nu skall börja …


*(Ingen vet om ödlemannen Snake som huserar i Gråstens katakomber är densamma som K'obrah. Men om så skulle vara fallet, står staden inför en fiende som har århundrande av vrede och kunskap redo att sätta emot alla dem som skulle stå upp emot denne.)
**(Dennes namn är likt mycket annat förlorat, men titeln denne bar har delvis återfunnits. Med ordet "Ka" som i Hajfötternas tunga antyder vrede eller arg.)