Författarens Journal: Del 1

Så där var jag i denna vackra kuststad, i full jakt på den där jävla Volmar(!) när jag sprang in i Raphtalia. Denna unga, men sorgliga kvinna. Som efter en noggrann undersökning tidigare av mig blivit diagoniserad av att ha "Tappat rösten"

Självklart började hon följa efter mig, och jag tog henne vänligt under mitt beskydd.

Vi fann Volmar, och denne förde med oss på ett stundande äventyr på det soliga havet.

Under vår färd så lärde jag känna min nästa sidekick, en vargman vid namn Fenrir Grårygg. En vargman som jag matade med exklusivt kött och insåg kunde vara bra på att simma. Då han simpelt är en enda stor hund, och kan därav hundsimma(Ingen rasism intended!)

Efter det? ah, inget särskilt förrutom ett PIRAT ANFALL!!

Raphtalia blev stum(hö-hö) av fruktan, och Fenrir gömde sig av skräck. De andra besättningsmedlemmarna fruktade och grät medan piraterna ropade ut sina hot.

Här behövdes det en hjälte...... Så jag steg fram!

och inledde hårda förhandlingar med piraterna, och lyckades först.

MEN de var törstiga efter våld, så strid var tyvärr oundvikligt.

Vid detta tillfälle ropade jag ut; "Den här båten står under Författarens beskydd. Och den som våga resa ett finger emot dess besättning. Kommer att mista livet"

Vid detta så samlades mina allierade mod, och vi gjorde oss redo för strid. Vad som följde sedan var en strid likt dem du ser i pjäser!

Rök, eld, pilar och vrede. Svärdsklingor som ven igenom luften, och oräkneliga mängder av hjältedåd.

Fenrir slet en man i tu med sina bara klor, och ledde försvaret. Medan jag själv duelerade uppe vid bryggan. Och pirat efter pirat föll under mina blad! Efter att jag rensat bryggan så tog jag till rodret, och påbörjade en drös med undanmanövrar vilket hjälpte försvararna och stjälpte för motståndarna.

Vi stred i timmar, och när piraterna till sist insåg sitt misstag och försökte ta till flykten, sprang Raphtalia fram från ingenstans, hoppade över till piraternas båt, och i färden över gjorde två volter i luften. Hon landade med en styrka av FEM män(Kvinnor!) och dödade piraternas ledare, med en blixtattack!

Striden var vunnen, och vi firade vår seger.

Bytet tog fram och delades upp emellan segrarna.

Och den enda pirat som var förnuftig nog att ge sig passade jag om att adoptera och reformera. Dennes synder är nu glömda, och han går nu under titlen "Assistent till Författaren"

Jag fick även en hatt, då jag efter min skickliga styrning av skeppet blivit utnämd till kapten!

För att visa mina medhjältar att jag fortfarande var en av dem, så passade jag på att vika en hatt av papper till Fenrir. vilket denne blev överlycklig för. Men innan jag hann göra en till Raphtalia så blev denne unga dam fruktansvärt svartskjuk.... och det var då som Raphtalia.Tog.Min.HATT!!

Och kastade den överbord!!

Jag som hade stridigt HÅRT för den hatten!!

När jag såg hatten sjunka underytan, så dog en del av mig.

Och jag insåg då att mina riktiga fiender kanske var närmare än vad jag trodde..... ((( Spelmöte 2 av Drakar & Demon kampanjen, med spelledare M.A )))