Of Orks and Men The Final Battle

För länge sedan, i en gammal värld långt långt borta.....

Ett gräsfält mitt ut i ingenstans.

Sommarens sista strid, leva eller dö, allt hade lett hit, Sommaren 2025.

Warhammer The Old World - 1 500pts/spelare (+30pts till ett gratis artifakt till general)

Härförare:
Christoffer - Bretonnia, med ett allierat gäng Empire trupper anförda utav Markus.
Linus - Orks

Turordningen: Bretonnia --> Orks

(Som alltid, klicka på bilderna för att få dem större)

"Today we fight for freedom, our homes and for the lady. Forward to victory my brave peasants, CHAAAARRRGGGEEEE!!!!"

"Leave no survivors, kill 'em all.... now let's get 'em boyz. WAAAAAAAGGGGHHH!!!"

Den sista striden för sommaren stod för dörren. En ultimat konfrontation emellan Linus gröna horde och CH's modiga bönder. De senare nu förstärkta utav ett förband legoknektar från Empire som styrdes utav General Markus (Famous tabeltop general of old). 

Det var nu som det skulle avgöras om människorna kunde stå upp och skicka tillbaka orkerna till norr, eller gå under i ett sista ärorikt slag. 

Linus orker var ute efter blod och slakt, deras raseri och stridslängtan hade växt för var strid de varit med om. Nu, med sin krigsherre sittande uppe på den monstruösa wyvern. Riktade den väldigt Black orken sin yxa emot människornas linje och gav signalen för anfall.

Striden kunde börja!

Efter en snabb reparation stod Bretonnias blinda återigen redo för att skicka stenar i huvudet på första bästa orken.

Black orks, warboss, stone giant, rock lobba and more!

"WAAAAAGGGHHHHH!!!"

Krigsherren visade varför just HAN var BOSS genom att flyga i täten av sina trupper och kasta sig in i människornas linjer. En smärre missbedömning från människorna såg orken flyga förbi spjut männen och rakt in i de rader med oskyddade gevärsmän. En grov slakt följde....

Riddarna av Bretonnia red återigen ut och mötte orkernas vildsvins ryttare i strid. De båda ryttare enheterna hade arbetat upp ett hat och rivalitet emot varandra under sommaren, och nu skulle de sätta punkt för sina dispyter.

Trots sitt mod och skicklighet så var tärningarna inte med dem. Utan en efter en föll för orkernas vapen.

"Lobbas got'ae lobba!"

"'oo are we gonna shoot at boss, dis time?"
"Dose bretonnia Boyz have repaired dere rock lobba. Smash it!"

"I came here to pray and kill orks, and I'm all done praying..."

DUKE, även känd som The DUKE på BDSM gripen flög runt de marscherande black orksen för att kunna anfalla dem i ryggen. Ty som vi fick se under förra striden. Orker slåss utan ära och förtjänar därför inga ärorika strider!

Ovetande om den flankerande DUKE, så marscherade Black ork gruppen emot Empire formationerna. Vilka i sin tur avlossade skott efter skott för att tära ner den gröna horden.

Samtidigt red *Ghorros the drunken sex pest* ut med sina party buddies för att tillsammans med understöd från pilbågs män och DUKE förgöra Black ork horden.

"Miren esto, hombres, stadiga händer ty det är bara orker vi slåss emot!"

Kapten Senjorita Anita försöker att stärka sina mannar och dirigera om dem för att möta krigsherren.

Fylld utav blodslust så kastar sig krigsherren sig in i nästa dust efter att ha slaktat större delen av de gevärs burna männen, och sänt resterande överlevande på flykt.

"Die you wretched greenskin!!"
"Noo yoo die humie!!"
"Oh yeh! Ghorrosh, fuck them up!"
"With pleasure...."
"OH NOZ!!"

"Keep those spears stiff lads."
*Snicker*
"Oh grow up!"

"I'll charge them and then... OH BOY! An unattended rock lobba, ATTACK!!!"

Med bågmännen på en närliggande kulle och Ghorros riddare i fullt anfall emot Black ork gruppen fintar DUKE orkerna genom att gira om sin BDSM-grip och istället flyga rakt in i orkernas Rock lobba. Som reduceras till brasved på nolltid! 

"Era svinerier slutar här, ork!"
"Nah, tror inte det duh!"

Den västra riddar formationen säljer sina liv dyrt till svinen som inkräktar på deras land. 

"Regroup!!"

"FOR THE LADY!!"
"FOR GORK (or possible Mork)!!"

Efter att halva matchen gått så var det ren och skär slakt bordet över. 
Orkerna hade styrkan och hatet, medan människorna hade skickligheten och modet.
Vem skulle segra?

"See da world dey said, be a soldia dey said.. Urgh, I need a betta job...."

"Ocurrió el error, mina vänner. Men vi ska icke ge oss. Kämpa till sista man, Tómelos, Tómelos!"

"I never taught I would die beside a centigor...."
"How about die beside the lover of your horse?"
"I-what!?"

'

(The sound of battle intensifies)

"Let's rock!"
Krigsrupet från sten jätten när den dänger näven i gruppen med bönder.

"Fuck 'em up Ghorros!"
"I'm trying but they are all wearing protection!!"

DUKE i full färd på sin BDSM-grip för att ge understöd till Ghorros riddare, men ack han hinner aldrig fram innan han genskjuts utav ett gäng ork boyz, som är sugna på slagsmål.

Efter att ha tagit grova förluster så rider Ghorrosh och hans riddare iväg för att omgruppera sig i skydd av medan bönderna på kullen ger dem eld understöd.

"We a tught yuz died!"
"Pff, that rock may have been hard. But DUKE is HARDER!"
"That's what Ghorros said!!"

Gång på gång slår CHs modiga bönder ihop med stenjätten, och för var slag så drivs antingen bönderna eller giganten tillbaka. Innan de ger sig på varandra återigen!

Undertiden orkernas krigsherre flyger runt för att finna ett nytt byte, så passar vildsvins orkerna på att göra en tjurrusning emot Senjorita Anitas soldater. Men trots sitt momentum och blodtörst så var Empire soldaternas stål och vilja starkare. Ryttarnas linje bröts likt havets vågor emot klippor.

"Stenjätten är fortfarande vid liv?! Män, förvandla kräket till en grushög!"

På grund utav de hastiga reperationerna från föregående strid så lyckas tyvärr inte Bretonnias Blinda att hålla ihop, och efter ett misslyckat slag så brister dess styrka och pajar. Vilket sätter människornas bästa vapen ur spel.

"These arrows will KILL!"

DUKE duke it out, med de dåraktiga orkerna som understådde sig att anfalla honom.
Undertiden pilbågs männen regnar död från sin kulle och Ghorros och hans riddare laddar upp inför ett nytt anfall.

Vid detta lag hade striden övergått till en långsam slakt där ingen sida hade fördel.
Orkernas krigsherre bestämde sig för att ändra detta och anföll Senjorita Anita och hennes sista män. Soldaterna från Empire såg orken och Wyvern komma emot dem, de greppade sina vapen. Lät ut en bön till Sigmar för beskydd och ... SPRANG FÖR LIVET!

I rask takt flydde gruppen bort från orkernas hövding och bort från slagfältet.
Krigsherren såg detta och ropade ut till sitt riddjur att stanna. Men den korkade besten hörde dock ej sin ägares kommando, uppslukad som den var av hunger och blodtörst. 

Wyvern jagade efter de flyende människorna och lämnade slagfältet, med sin skrikande och förbannade krigsherre på ryggen. Som var oförmögen att vända om på besten.

Nu utan sin ledare så utbröt kaos i orkernas armé.
Där vissa enheter som Black orksen kämpade och slaktade var Bretonnia soldat de kunde finna. Medan andra ork trupper blev jagade eller förgjorda utav de små styrkor av människor som återstod. 

Den enorma Stenjätten lyckades att jaga bort den bonde-horde som så envist stått emot dess stampande attacker. Nu utan fiende och med en vacklande styrka av dem magiska energi som orkerna använde för att hålla den animerad. Så avtog dess livsgnista till att allt som återstod endast var en staty, orörlig och tom på den blodslust som en gång fyllt den. 

Resultat:

Efter den hårdaste striden som utkämpats denna sommaren, så stod resultatet som oavgjort. 
Bretonnia tog många tunga förluster, men lyckades att inte förlora hela armén och släppa igenom orkerna för att plundra och härja.

Orkerna i sin tur må ha haft en stor del av sin armé kvar och vid god vigör. Men utan ledarskap så blir grönskin lätt uttråkade vilket gjorde att de började slåss lika mycket med sig själva som emot sina riktiga fiender..... 

Eftermäle av striderna Sommaren 2025:

Bretonnia:

Folket av Bretonnia var säkra för stunden. Men de visste alla att orkerna skulle komma tillbaka en dag. Så de var nu tvungna att se till reperationer och förberedelser inför nästa invasion. Många söner och döttrar hade fallit under sommarens strider, däribland ett otaligt antal riddare. Denna reducering utav adel och dess krigare gjorde att många bönder började ifrågasätta sin roll i Bretonnias samhälle, och många utav dem tog till vapen emot sina herrar. Eller valde att följa med Senjorita Anita och hennes trupper till landet Estalia. 

DUKE gjorde sitt yttersta för att hålla ordning, och kraftsamlar för att möta orkernas krigsherre på slagfältet igen. Denna gången för en äkta duel till döden.

Blindan/Trebuchett är lagad och tack vare sin kill ratio så har den även blivit välsignad utav The Fay enchantress.

CHs modiga bönder höll en stor fest, där de sjön och åt långt in på natten. Vilket dem alla var välförtjänta utav.

Orkerna:

På många sätt hade orkernas invasion varit en succé, de hade fått slåss och de hade fått plundra. Men orkernas krigsherre var långt ifrån nöjd, ty till skillnad från sina grabbar ville han inte bara slåss. Utan KROSSA sina motståndare. Ett särskilt hat hade blossat upp emot nybörjarna Cathay och deras ingenjörer och sky-lanterns.

Nästa gång skulle människornas riken falla.
Bretonnia skulle vara uppvärmningen och Cathay, huvudmålet.....  

Under sin färd norrut så slaktade ork horden alla som kom i dess väg. Krigsherren passad även på att decimera alla enheter förrutom svin ryttarna och Black orks, då dessa var de enda som i hans ögon gjort som han beordrat dem till.

Cathay:

Nykomlingarna, bokstavligen i denna värld. Soldaterna hade gjort bra ifrån sig och för var dag som gick så stärktes deras styrkor och fotfäste i den gamla världen. Cathays söner och döttrar hade fått uppleva mycket under denna sommaren. Med allt från orkernas blodtörstighet och råa styrka. Till Bretonnias förbluffande kaos-aktiga sinnes spel och träffsäkra bönder. 

Nu med sin matriark på väg från Nan-gau, så såg framtiden ljus ut för Cathays armé, och en storm nalkades för dess fiender.

Cathay hade kommit som upptäcks resande i början av sommaren. Men nu så fort deras förstärkningar  anlänt så skulle expeditions kåren omvandlas till en invasions styrka!

Empire:

Efter att ha betraktat Bretonnias strid emot orkerna så insåg general Markus att dessa ärorika riddare ej skulle kunna stå emot kommande invasioner ensam. Oavsett om det var av grönskin eller de mystiska krigarna från öst. Markus skyndade sig hem till sitt rike för att samla trupp och förbereda sig för framtida strider.

Senjorita Anita från landet Estalia. Denna Dogs of war kapten av sällan skådad skönhet och färdighet insåg även hon hotet emot Bretonnias land, och den vinst man skulle kunna göra framöver. Hon begav sig hem till Estalia för att samla ihop en ny legoknekts armé för att möta det behovet som säkerligen skulle uppstå till nästa sommar.


Ghorros Warhoof:

Den överförfriskade sex pesten söp ner sig under en veckas firande. Där han lovsjöng sina allierade och betäckte de brudar/ston han fick tag på. Detta hade sina för och nackdelar, då han ensam såg till att fylla på Bretonnia arméns stall. Men det kostade dock hans lilla Beastmen armé. Som försvann under någon av de många nersupna äventyren han hade under tiden.