CH's Notiser

  ”Oj, vad solen skiner starkt. Så synd att man inte har en HATT!!” Vårt humör var dysters och spänt när vår eka lade till vid stranden till skatt ön. Under färden över tog jag till hantverk för att skapa mig en ny kaptenshatt av papper. Då en viss person(Raphtalia) kastat min förra i sjön! Mina medresenärer gick före och hackade undan djungels vegetation, medan jag med mitt briljanta orienterande ledde oss över ön, i stark färd mot vårt mål; ruinen i mitten av ön. Efter att ha rest in en bit på ön blev mitt sällskap attackerat av ”Ö-talare”, ett sedan tidigare oupptäckt folk som hade en likhet av de nordliga Neandertalarna. Men betydligt mer brutala och blodtörstiga! Jag samlade mod och drog min klinga, men mina allierade hade en annan plan och flydde från den annalkande horden…. PÅ grund av denna dårskap blev alla i sällskapet tillfångatagna av Ö-talarna, förutom Fenrir Grårygg som lyckades att gömma sig ibland ett par närliggande buskar. Som fångar blev vi bundna och drogad...

Så där var jag i denna vackra kuststad, i full jakt på den där jävla Volmar(!) när jag sprang in i Raphtalia. Denna unga, men sorgliga kvinna. Som efter en noggrann undersökning tidigare av mig blivit diagoniserad av att ha "Tappat rösten" Självklart började hon följa efter mig, och jag tog henne vänligt under mitt beskydd. Vi fann Volmar, och denne förde med oss på ett stundande äventyr på det soliga havet. Under vår färd så lärde jag känna min nästa sidekick, en vargman vid namn Fenrir Grårygg. En vargman som jag matade med exklusivt kött och insåg kunde vara bra på att simma. Då han simpelt är en enda stor hund, och kan därav hundsimma(Ingen rasism intended!) Efter det? ah, inget särskilt förrutom ett PIRAT ANFALL!! Raphtalia blev stum(hö-hö) av fruktan, och Fenrir gömde sig av skräck. De andra besättningsmedlemmarna fruktade och grät medan piraterna ropade ut sina hot. Här behövdes det en hjälte...... Så jag steg fram! och inledde hårda förhandlingar med piraterna, och ly...

Så där var jag utlämnat åt mitt öde efter att mina svurna fiender slagit sig ihop emot mig! efter en kort övernattning i Mjölby, tog jag hjälp av mjölaren Sam för att ta mig från Skogsby'n igenom Snårskogen, som för övrigt var VÄLDIGT lik Spårskogen(TM CH) och vidare till kuststaden. I sällskapet var även Sam's dräng Leffe. Som var en skitstövel i början, men senare visade det sig att han var helt o.k. Vi stred emot ett gäng rövare, vilka var en lätt match för en hjälte som MIG. Jag däckade en med en pil och en annan med att slag av min mandolin. Den sista blev nersprungen av Sam's häst. Efter en flykt från knektar i Skogsby, så tog vi oss till kuststaden, och där skildes våra vägar åt. Jag tog in på värdshuset Svarta Rosen, och bevittnade ett mord vid latrinen. En eländigare plats att bli mördad på får man leta efter. Som den briljanta detektiv jag är, så löste jag självklart detta mord genom en vass slutledningsförmåga och förhör. (Spoiler: Det var den perversa lykttändar...