Into Exiles We Go

 

För länge sedan, i en gammal värld långt långt borta.....

Ett gräsfält mitt ut i ingenstans.

Två armér, två generaler, en dag fylld utav hjältemod och grovt våld! 

Warhammer The Old World - 1 000pts/spelare

Härförare:
Christoffer - Bretonnia
Linus - Orks

Turordningen: Bretonnia --> Orks

"Ya idiotic gitz, i want dere tounges an’ i want im now!!"

Ljöd krigsherrens order ut från Linus läger och snabbt rusade en ny våg av grönskin i olika storlekar och grad av elakhet iväg för att klappa till den första bästa Bretonnia soldaten de kunde finna. De skulle hämnas det sabotage som skett emot deras poolare dagen innan eller dö på kuppen!

Från en säker plats såg besättningen från en av Cathay arméns Sky-lantern den gröna horden samlas och skickade ut en varnings signal till sina tillfälliga allierade. 

Från andra sidan av stridsplanen vakade Damsel Bleu ut över sina tappra riddare och bönder.
De var redo för strid och skulle kämpa till sista Bretonnian, och gå till seger om damen i sjön var villig.

"Till vapen mina mannar, den gröna horden nalkas!"

"Tror ni Bretonnians kan läsa Cathay-iska röksignaler?"
*Smack*
"Idiot, de är Bretonnians! 90% utav dem kan inte läsa över huvud taget!!!"

"Nice banner you got there lad"
"Thanks, It's newly washed"

(En modigare skara bönder har sällan skådats.)

"Dis time we try a new strategy, dont die alright!?"
"'oo are we gonna aim at boss?"
"Smash ‘dat female 'n blue. Wit' 'er gone 'da bretonnian Boyz will flee for sure"

För att verkställa att hans grabbar gör rätt för sig och att lösa dagens lunch skickade orkernas krigsherre med sin vresiga wyvern. Oavsett om den tuggade i sig fega orker eller irriterande Bretonnians så skulle det gynna monstret.

"We got a trebushet AND a bombard. Those green monsters won't know what hit 'em!"

(I can taste victory already, it have a small hint of 'umie in 'nit)

Black orks, de grymaste och tuffaste av de tuffa. Trötta på att ständigt bli beskjutna hade ett mål i sikte: böndernas trebuchet. När de var klara med det skulle det endast återstå brasved!! 

På mitten av slagfältet drabbades CH's modiga bönder ihop med orkernas kavalleri. Dessa svinburna orker var överlyckliga över att slippa kämpa emot Bretonnia eller Cathay kavalleri och rusade med iver in i böndernas pike led. Men tack vare Damsel Bleu's förtrollningar så var det få försvarare som föll till de arga grisarna och deras fula ryttare.

Bredvid dem, ledda utav CHs avatar själv! Skyndade sig riddare till fots för att ge understöd till bönderna och därefter gå i strid med de annalkande black orksen. Men med en duns landade den väldige Wyvern framför dem, och med ett blodtörstigt vrål kastade den till strid.

Orkerna skulle tagit med bättre besättning till sin katapult, då den under runda tre av striden pajade, och var tvungen att kvickt lagas och få lite underhåll innan den kunde avfyra igen. 
Inte för att det skulle hjälpa, ty den hade haft otur att överskjuta samtliga stenar hittills så.

"Engag'n bowmen, yer heard me. Get im!"

"Vi har dem på kornet. Sikta och ge-AAAArrggghhh!!!"

Likt en plog red orkernas kavalleri in ibland de oskyddade bågmännen. Nu reducerad till halva sin styrka och ute efter hämnd när de skrämts på flykt utav bonde-horden på mitten av slagfältet. Bågmännen var inget hot emot de grymma orkerna och denna manöver visade återigen att orker slåss utan ära! 

"Aim for the ugly one!"

"Remember why we do this lads, for the tit-erm I mean the lady!"

Gruppen med Black orks gav inte ens ett svar på tal utan plöjde rakt igenom bondegruppen som om de vore ogräs. Trots sitt hjältemod så stod nu Bretonnias bakre led öppen för den grymma horden.

"You killed our pals, you'll die for that!!"
"Boss da scary spikey Boyz are back, help!!"

Samtidigt som bönderna till väst decimerades till sista man så stred riddarna till fots. Tappert emot krigsherrens Wyvern. Gång på gång försökte den slakta riddarna, med för varje försök så drevs den längre och längre tillbaka- Oförmögen att skada eller få sig ett skrovmål.

"Orks are a tough bunch. But I have yet to find one that is tougher than a canonball. FIRE!!"

Den sorligaste scenen från hela striden. 
Denna dag kommer alltid att bli ihågkommen som dagen Linus Black orks fick sin hämnd.

"Förbannade Wyvern jävel, GAH!!"

Hangry likt aldrig förr, lyckades Wyver'n att få tag på riddarnas ledare CH och kastade om honom i sitt gap. Hjälten tog grov skada och sågs senast flyga iväg över slagfältet likt en komet med en svans av crimson blood.

"We may be poor, but rich in spirit. Fight to the last peasant!"

"Sweet sweet revenge, ma friends"

"Varför kan du inte bara dö, drak-jävel!!"
*Growl*

Striden började gå emot sitt slut, och Bretonnia hären insåg att på grund utav de katastrofala förlusterna var en strategisk reträtt till fördel. Damsel Bleu ropade ut ordern till de kvarvarande soldaterna och gjorde sig beredd på att kasta skyddande förtrollningar.

Från andra sidan stridsplanen så hade orkerna fått ordning på sin katapult och med sikten öppen emot den nu ensamt stående kvinnan avlossade orkerna en sten. De följde dess tur igenom den klarblå himmelen och sitt närmande av damsel Bleu..

"Reträtt mina vänner, lev för att strida en annan dag. Damen i sjön är me-*SPLAT*"

Den väldiga stenbumlingen landade mitt i prick på damsel Bleu, och mosade henne till en röd smet på slagfältet. Orkerna glodde på stenen, Bretonnians glodde på stenen och Cathay spanarna i sky-lantern såg förvånat ner på stenen. Innan rent chaos spred sig på slagfältet.

Orkerna tjoade och firade att de äntligen lyckats att träffa något med sin rock lobba. Det var ett mirakel sänt från Gork (eller kanske Mork). De kvarvarande bönderna och riddarna av Bretonnia tog till flykten.

"They killed the hot one!?"
"Really? B-but... but....RETR-eeeeeeeeeeeeeet!"

Resultat:

En klar seger till orkerna, då de uppnådde sina mål med att krossa Bretonnia armén, förgöra deras ulltimata vapen (trebuchet - Bilndan) och som bonus mosade de även damsel'en.