Författarens Journal 7: Hjältars Pris
Edit. Från Han, den andra Författaren.
Efter de hårda striderna vis masugnarna utanför Åhus, så började jag och mina kollegor efter en kort vila. Undersöka denna plats efter ledtrådar och bevis som vi skulle kunna framföra till de malmbrytande dvärgarna i Baldur. Vi fann tecken på att det rustades upp, antingen för byteshandel med andra klaner, eller inför kommande strider. Men oavsett ändamålet så var det fullt med vapen som orkerna skapat med den stulna järnmalmen.
Men vi fann även två överlevare i form av Thomas och Jörgen. Som hade haft tur att inte blivit dödade under orkernas övertagande av deras last. De var djupt tacksamma för sin räddning,
Vi eskorterade dessa till samhället Åhus, och där skiljdes våra vägar åt. Jag och mina allierade skulle snart färdas vidare mot Baldurs stad. Medan de båda herrarna skulle ta sig hem till staden Nova och rapportera till tillsynsman Egon. Försäkerhetsskull skickade jag med ett kort brev som detaljerade vad som skett oss.
Innan vi fortsatte vår tur mot Baldur så behövde mina allierade besöka en äldre herre som bodde utanför Åhus. Tydligen en gammal legend vid namn Loke Drakdräpare. Jag hade hört talas om legenderna som berättades kring denne man. Och även om jag var sugen på att möte denne, så valde jag att stanna och vakta vår vagn. Efter mötet så drog vi oss tillbaka ur skogen, och mötte på vägen en riddare och dennes vapendragare. Riddarens namn var sir. Roland Löfengrip.
Jag frågade Raphtalia om hon kände till denne man, och om han tillhörde ett hus likt henne. Men ack tyvärr så var dessa kunskaper bortom henne. Efter detta tog vår fortsatta färd mot Baldur sig vid. De hårda striderna hade lämnat oss alla trötta, och jag visste att om jag skulle falla i sömn så skulle jag åter igen förlora kontrollen... Jag lekte med den plunta som innehöll giftet från trollkarlens torn. Och övervägde för ett tag att avsluta det hela. Trots allt, så är trygghet det enda som kan få mig hel. Och får jag inte det kommer detta äventyr att kräva mina allierades liv, eller mitt eget tillslut.
Men nej, jag avvaktade och valde istället att tala med mina färdkamrater samtidigt som jag skrev ner dessa notiser i "min" journal. Sedan valde jag att lägga mig till sömns, utan vetenskapen om när jag skulle vakna igen.
"Säg mig Fenrir, hur mycket är ett liv värt i vargfolkets ögon?"
"Varför lät du mig inte dö i vår förra strid, Fenrir. Ni båda hatar mig djupt, det är ingen lögn"
"Oavsett vad som händer framöver vill jag bara säga detta till er: Fenrir, du är den mäktigaste vargman jag någonsin skådat. Din skicklighet i överlevnad är endast överträffad av din brutalitet i strid. Och Raphtalia, du är en sann styrka för ditt hus. Och de skall vara stolta att ha dig som medlem. Nu om ni ursäktar skall jag vila lite. Han återvänder snart...."
Från Författarens Journal fortsättning.
När jag vaknade upp hade mina kollegor redan skickat oss iväg från vår förra destination. Och vi var på god väg mot staden Baldur. Konstigt nog var mina reskamrater extra snälla emot mig vilket jag fann underligt. Då de ofta brukar spela spratt med mig, goda vänner som de är.
Men i vilket fall som så var vi alla vid hyffsat god vigör, och jag var själv på väg att börja berätta om den gången jag Yrda och Glymt reste med en paddelbåt igenom Spanitas kanalsystem när jag insåg att jag somnat på min älskade topp hatt! Jag uttryckte ett sorgset skrik och fick spendera en god stund med att försöka få i ordning den. Varför händer all olycka mig!?
Nåväl, Baldur vad kan man säga om denna stad?
Hyffsat snyggt byggd, mycket folk, och på tok för trånga gator. Detta fick min kamrat Raphtalia att bli osäker när det gällde styrning av vår häst & vagn. Så självklart hoppade jag fram och tog över styrningen. Och likt en båt som glider in i en port närmast seglade jag fram emellan de olika hindren som dök upp framför oss.
Vi hade mycket att göra här!
Mina kamrater så Raphtalia och Fenrir begav sig för att handla lite förnödenheter och annat behändigt. Medan jag kontaktade de auktoriserade malmbrytarna och lade fram bevisen för vad och vilka som attackerade deras karavaner. Den dvärgherren som jag talade med blev överväldigad av mina berättelser kring hur jag hade slagit ner förstyrkan av orkernas krigsparti, och sedan inte bara frigjort hans arbetare. Utan även räddat en hel del järnmalm som nu var på väg till Nova med Thomas & Jörgen.
Jag fick en belöning (5g 50 s x 3) utav den gode mannen, trots att jag insisterade på att hjältar inte kräver belöning. Men han var väldigt insisterande... innan jag gick dock så hjälpte jag den gode dvärgen att kläcka en plan som skulle lösa hans problem med orkerna.
Planen:
1. Gillra en fälla med att fylla en vagn med malm och sprängämnen.
2. Få Orkernas plundrings tåg att sno vagnen
3. Detonera vagnen med sprängämnen när orkerna flyr med den
4. Problemet löst
GENIALLT!
Dvärg herren överöste mig med så mycket tacksamhet att jag knappt kunde lämna hans kontor. Men när jag väl kom iväg så sökte jag upp mina allierade, som GAV MIG EN PRESENT. Jag blev överlycklig, det var en ny rock(en fräck sådan) vilken jag genast tog på mig. Min gamla hade ju trots allt blivit lite sliten ... Mina kamrater fick sin belöning från dvärgherren, vilket de blev glada för. Så efter ytterliggare lite shopping gav oss till en trevlig taverna där vi firade natten lång.
Några highlights(som man säger i landet Spanita) från detta kan jag ju säga var;
*Raphtalia som utmanade folk på armbrytning vilket var en prestation att se. Många dvärgar gick ifrån tavernan med sura miner. Självklart så tävlade jag inte då jag är bäst på denna sport(i vissa kretsar)
*Fenrir i sitt överförfriskade jag visade upp en dans från sin klan. Vilket i sig inte var mycket till dans då han mest snurrade runt och tycktes jaga sin svans? Men vi dansade med honom endå, heh.
*Jag själv? ah, en Författares jobb avslutas aldrig och för en stor grupp åhörare delade jag med mig av mina äventyr, till sällskapets förtjusning.
Slutet gott, allting gott.
Vi hade ett nytt äventyr på G, men som man säger i Spanita; Det är ett jabb för nästa dag.
*********************************************
((( Spelmöte 7 av Drakar & Demon kampanjen, med spelledare M.A )))
Raphtalia Ravencrest: Människa, Yrke: krigare, Spelare: PB
