Författarens Journal 3
"Av Björkarna att döma är vi i landet Spanita. Vilket är bra, jag har en gammal flamma där vid namn senorita Anita"
Efter nattens hemska (och okända) händelser vaknade jag upp på en strand omgiven av bråte, och mina allierade. Direkt iklädde jag mig rollen som den doktor jag är och påbörjade återupplivning. Fenrir fick jag peta på nosen för att väcka. Medan Raphtalia fick både(kyss) konstgjord andning och första hjälpen.
Volmar och kortisen tog Fenrir hand om, under mitt övervakade såklart.
Efter att ha samlat vårat överlevande sällskap(förutom en sjöman) kunde jag av vraket döma att det hela vi råkat ut för var resultatet av en fyllekörning. Just snyggt...
Vi reste till en närliggande by där vi tog in på en taverna. Volmar började såklart att supa, och den lilla kortisen med. Medan jag(tack vare mitt kändisskap som hjälte) försedde mig och de allierade med husrum och uppdrag;
*Finn trollkarlen i sin boning på västra delen av ön. Och ta reda på vad denne pysslar med*
Efter en god lunch passade vi på att introducera oss för ledaren i denna by(vid namn byn...) på "Björkö". Och efter lite trevliga samtal så kunde vi lugna ner denne att besvären som plågade ön snart skulle vara ur världen.
"Raphtalia här blev en gång uppäten av en jätte, men hackade sig ut och ströp denne med sina egna tarmar. Fenrir å andra sidan är en mästare på förklädnader. Tro det eller ej, men han är faktiskt tre halflings i ett vargskinn!"
Fenrir försökte vid två tillfällen att ta över ledarrollen för gruppen. Men då jag tycker han är för ung och oerfaren så tvingades jag att sätta honom på plats. Särskilt efter att han köpt värdelösa placebo mediciner för 50silver!!
Därefter följde en lugn och rogivande promenad till öns västra del, och det trollkarlstorn(se ruin) denne bodde i. Efter att blickat över denna samling av byggnader kunde jag inte annat än se mig själv i deras slitna fasad, och fallna prakt....
"Detta stället påminner om mitt liv; halvt raserat men fortfarande stående"
Efter ett utdraget sökande fann vi ett rum med en basker som jag räddade ur Fenrir's klor.
Så bara det att jag fick en ny hatt gjorde resan väl värd.
MEN vi fann ochså ett rum med tre stycken (riktigt)fula tavlor. Efter att ha använt mitt konstnärliga sinne för att kritisera den shabbiga tekniken fann jag mig snabbt sjunka in i tavlan!! Jag ropade manligt ut en varning åt mina medresenärer;
"Fort testa att kasta in något i tavlan ... nej, nej inte mig, era dåååååårrrraaaaaaaaah"
Efter att ha sammanstrålat på andra sidan den magiska tavlan/portalen så blev vi anfallna av en flock harpys. Jag fick ta emot många slag och klösningar för att skydda fagra Raphtalia och unge Fenrir. Och en av attackerna fick även min nya basker hatt att falla av!!
PANIK!!
Men jag lyckades rädda den, innan jag assisterade Fenrir med sitt pågående brottande.
"Vargman vs. fågelfolk"
Omringade av hundra, nej TUSEN harpys så föreslog kloka Raphtalia en strategisk reträtt. Så vi fullföljde detta, och lyckades heroiskt falla tillbaka ur portalen. Väl tillbaka i trollkarlens torn, passerade vi in i en annan tavla i jakten på denne nyckfulle person. Och det var då!
När jag tog mig en klunk ur min pålitliga vatten plunta som jag insåg något var fel.... Jag föll till marken i svåra smärtor.
Min kropp försökte repellera det jag fått i mig, min andning blev ansträngd, synen blev suddig, och smaken av koppar fyllde min mun. Allt eftersom jag låg på marken och spydde blod kunde jag bara tänka på en sak; att allt detta förmodligen var Volmars Fel(!!)
---- "Är detta slutet för Författaren?"----
((( Spelmöte 3 av Drakar & Demon kampanjen, med spelledare M.A )))
Författaren: (Förmodad) Halv-alv, Yrke: Lärd, Spelare: CH
Fenrir Grårygg: Vargfolk, Yrke: Tjuv/jägare, Spelare: AE
Raphtalia Ravencrest: Människa, Yrke: krigare, Spelare: PB
