The Green Knight Arrives

 

För länge sedan, i en gammal värld långt långt borta.....

Ett gräsfält mitt ut i ingenstans.

Tre armér, tre generaler, en dag fylld utav hjältemod! 

Warhammer The Old World - 1 000pts/spelare

Härförare:
Christoffer - Bretonnia
Linus - Orks
Pontus - Cathay

Turordningen: Orks --> Cathay --> Bretonnia

Solen sken denna varma sommardag när de tre strids härerna återigen samlades för att klå upp varandra i ärorik strid. 

I tre hörn kring en liten utpost gick formationerna ihop och satte sedan av emot varandra.

Striden från föregående dag hade dock tagit ut sin rätt, då orkernas krigsherre hade beordrat en grupp av sina trognaste krigare att jaga efter den del av Cathay armé som hade till uppgift att sätta upp artilleri. Men när folket från öst såg att orkerna framkallat en stenjätte så insåg de det fruktlösa att fly, och valde nu att ta strid. Kämpa eller dö, det var deras alternativ...

På annat håll hade lady Amélie fått en vision av damen i sjön om den stundande drabbningen emellan orkerna och Cathay armén, och formulerade snabbt en plan för att stoppa detta. Tillsammans med en grupp trogna riddare, och några commando-bowmen satte damen av emot striden.

 

"Behold ME .... power, behold my power I mean..."

"Whos fucking around in the back!?"
"Ghorros, sir."
"Ah, the drunken sex pest return yet again....."

-----

"Commando-peasants at yer call!"

"Ye 'erd da boss. 'E want 'em dead, so get going ya gitz!"


"Cathayans spotted ladz, send da boys 'ome. Dis won't take long, hurr hurr hurr"

------

"By the emperor, look at the size of that thing...."
"How will kill such a creature!?"

"Through steel and faith, friend"

"Sir, Bretonnian knight advancing from the east."
"Form your lines, let's show these bucket heads how real knights fight!"

(En väldigt demoraliserad Cathay kommendant ser ut över slag fältet.)

Bretonnia hären delade upp sig två starka riddare formationer, där vaddera grupp red emot en fiende. Samtidigt som peasant archers skyndade sig emot mitten där de skulle ta ställning på en kulle.

Under tiden avlossade Cathay salvor med artilleri. 
Vilka missade Bretonnia ryttarna, men skadade orkernas medtagna katapult.
Denna katapult och bolt throwah besvarade med egen eldgivning.

"Lobbas got tae lobba"

Cathay kände pressen av att ha ett stort kavalleri gäng galloperande emot sig, samtidigt som de betydligt slöare men farligare black orks gruppen rörde sig framåt.

Situationen blev inte bättre av att damsel Amélie gav ut ett kall som ekade över slagfältet, och ut från intet kom ingen mindre än DEN GRÖNA RIDDAREN utspringandes emot Cathays linjer!!

Soldaterna från öst han knappt reagera innan den legendariska riddaren var ibland dem och stred. Det värsta för Jade warriors var att hur de än försökte så lyckades de inte skada den spökform som var riddaren!

Trots den mystiska magin som omgav den gröna riddaren, var den blott inte vid sin fulla kapacitet. Efter en stunds stridande så försvann riddarens skepnad ut i en grön dimma. Som om att han aldrig hade varit där. Jade warriors såg med förvirring runt om sig. Hade det hela bara varit en illusuion? 

Den gröna riddarens tid på slagfältet hade varit kort, men han hade gjort sitt jobb: köpt tid åt sina landsfränder.....

Samtidigt på andra sidan fältet så red den första gruppen riddare in i en stor samling Black orks och deras medtagna jätte. Även om riddarna slogs tappert så var de ingen match emot den gröna hordens eliter, och jätte på det!

Under tiden så red damsel Amélie och ett gäng orker på vildsvin allt närmare Cathays led.

"Look theres like two goblins and ten of us. We can't loose!"

Spoiler: They lost....

Commando-peasants, infilterarade kullen och förde en lång strid emot den gröna horden.
De anföll bolt thrower'n som bemannades utav goblins, och fick pisk utav dessa små gröna män. En pinsam stund för både peasants och Bretonnia i sig. Hoppas inte damen i sjön såg dem.....

Ghorros tog över befälet för de kvarvarande ryttarna och förde en reträtt tillika fälla. Som såg stenjätten stampa efter dem och sedan snava på en fälla som commando-peasants gjort.

Med en kraft av en mindre jordbävning föll jätten till marken, ej död men för tillfället obrukbar!

Kanon efter kanon avfyrade sin laddning från Cathays led.
De lyckades att slå ut orkernas rock lobber, vilken var en liten tröst för jade warriors som ställde upp sig och gjorde sig redo att ta emot anfallet av två kavalleri grupper.

Slutet närmade sig.....

"This is for the tits-erm I mean the lady. Smile you son of a-!"

Efter att ha tagit sig upp från marken så var stenjätten EXTREMT förbannad, och spenderade resten av striden med att försöka jaga ikapp commando-peasants. Gång på gång anföll den, med de tappra (se flyende) bönderna lyckades alltid hålla sig utom räckhåll.

När Cathay trodde deras sista stund var kommen så skedde ett "mirakel".
Damsel Amélie och hennes riddare svängde tvärt och red in i den anfallande orkerna på vildsvins rygg! 

Med ett ärorikt rop gick de båda kavalleri grupperna i strid.  Orkerna stred hårt, men de hade ingen chans emot den magiska damen i nattlinne och hennes riddare.
Samt att till råga på allt så från ingenstans dök återigen den gröna riddaren upp och anföll orkerna i ryggen.

De ridande orkerna hade inte en chans och blev slaktade till sista man/ork!

"Black orks spotted! Snipers 'Oorah, one shot, one kill, 'Oorah"

"V-varför gick ni i strid i vårt ställe, riddare av Bretonnia?"
"För att det är det som hjältar gör."
"Nani!?"

Efter denna "räddning" så gav Cathay ledarna signalen att gå till attack!
Kanonerna tjöt och ner från skyn seglade en sky-lanter'n ner.
Det regnade bomber och hagel över Black orksen, vilka var tvungna att ge vika och fly från platsen.

De förde med sig en rapport från striden som deras krigsherre inte skulle komma att gilla....

"Ärade dam, den ohyggliga stenjätten strövar fortfarande på slagfältet!"
"Bara lugn, soldater av Cathay. Den gröna riddaren tar hand om den."

Avslutningen av striden var som en ballad;

Den gröna riddaren såg den enorma stenjätten stampa runt på slagfältet i sin jakt på att döda commando-peasants. Detta till att jätten fick syn på den spöklika gestalten av riddaren. De båda såg på varandra och i ett anföll de.

Men hur den än försökte så kunde inte stenjätten träffa och skada den Gröna riddaren. Som med färdighet red runt besten och med sitt mäktiga svärd utdelade han ett kraftfullt hugg!
Stenjätten frös till, innan magin som hållit den samman tog till skyn, och den stora kroppen började smulas sönder och reducerades till en hög av grus. (Kort sagt: Den gröna riddaren one-shot'ade jätten)

Striden var över.

-------------------

Resultatet?

*En förvirrad Cathay general.

*En förbannad ork krigsherre som inte fick slå folk på käften.
*En nöjd Bretonnia härförare som stred med ära och räddade situationen (enligt sig själv)